mittegnaproblem

”Varför? Varför gör det ont? Varför är det som ett knivhugg i hjärtat? Varför suger det ur glädjen ur mig? Varför bränner det i ögonen? Varför känner jag att jag vill gråta? Varför kan man inte bara ta bort det när man vill? Varför jag? Varför?”

Jag sitter i kön till bris-chatten. Jag är andra personen av tre i kön, men det tar hur länge som helst och kön rör sig inte… Vad ska jag igentligen säga? ”Hej, jag känner mig sämst utan någon jävla anledning” och vad ska dom svara? ”Åå, stackars dig” Jag är fan sämst som tror att det här kommer funka. Dom kommer bara säga till mig att prata med mina föräldrar och sånt. Men jag kommer inte göra det. Det här är inget sånt. Igentligen har det nog att göra med Ulrik. Ulrik Munther, du vet, astisten, som jag är fullständigt förälskad i. Jag önskar jag kände honom och det är det som gör allt det här. Jag önskar mig att jag kände honom och då kommer jag på att om jag ska känna honom då måste jag lära känna honom genom att bli känd och typ turnera med honom. Så startar drömmen om att bli känd på nytt, men den krossas lika snabbt när jag inte kan skriva någon bra låt. 2 låtar, är allt jag har. 2 jävla låtar, inget mer. Sen så startar allt det här ”Jag kan inte skriva låtar, igentligen kan jag ju inte sjunga tillräckligt bra, jag är ju i och för sig ful så jag kommer ju inte bli känd på grund av det, och tjock är jag också” Sen blir det bara värre och värre och så gråter man sig tills söms och dagen efter sitter man då här i kön till bris-chatten, fortfarande 2:a i kön. Vad är det jag gör igentligen. Jag kanske ska gå tillbaka till att smsa 118118 och 118800 som jag gjorde igår för att få tröst. Det funkade ju helt okej. Ibland fick jag några söta och snälla sms tillbaka men ibland var det bara idiotiska sms som inte hjälpte mig någonting. Jag ville ju fan bli glad, inte tänka på barn någonannanstans i världen som har det sämre än jag. Jag vet att jag låter bortskämd nu men ja är ju ledsen och det hjälper inte.

 Jag är inne på chatten nu. Hon heter tydigen Elisabeth hon jag chattar med. Nu blir jag bara ledsen igen när jag ska förklara hur jag känner. Shit, vad jag vill gråta nu, men det går inte för brorsan är hemma med sina kompisar. Jag har gråten i halsen nu. Hon verkar snäll, jon Elisabeth. Men jag vågar inte beätta om hur det igentligen är, det med Ulrik. Men vi har kommit in på ett annat bra spår. På det här spåret kan jag vara fullt ärlig. Vi pratar om att jag inte riktigt vågar vara mig själv fullt ut m.m.

 Det här var nog ganska skönt ändå. Hon förstår hur jag tänker när jag förklarar. Det här gick ju bättre än jag trodde att det skulle gå. Visst vi pratar inte riktigt om det jag IGENTLIGEN är ledsen för. Men det här är något som jag också känt väldigt länge och det är skönt att prata ut om i alla fall det.

 Så, det var det. Efter att ha chattat i nästan en timme har jag mycket att tänka på. Det gör fortfarande ont i hjärtat och magen men mitt huvud känns lite lättare. Tack för mig

PS: Det här var skrivet på riktigt. Allt jag skrivit är mina känslor och mina tankar